1984 kommer stegvis

Vi vaknar inte upp i George Orwells 1984 från en dag till en annan. Vi närmar oss kontrollsamhället långsamt – en kamera, en databas, ett undantag och ett nytt övervakningsverktyg i taget.

Sverige och EU är inte Oceanien. Vi har fria val, politisk opposition och rättsliga motvikter. Den skillnaden är avgörande. Men det är också sant att flera av mekanismerna Orwell varnade för har fått moderna, mer begränsade motsvarigheter.

Det extrema blir normalt steg för steg

Staten kan se och identifiera människor i offentliga miljöer. Myndigheter kan under vissa förutsättningar ta sig in i telefoner och datorer i hemlighet. Människor har åtalats eller dömts för sådant de publicerat, även om lag, sammanhang och utgång skiljer sig mellan fallen.

Varje åtgärd kommer med ett eget syfte och en egen motivering. Ofta handlar det om att bekämpa verkliga problem. Risken uppstår när undantagen staplas på varandra, befogenheterna vidgas och det som nyss krävde en särskild förklaring börjar betraktas som självklart.

Ett kontrollsamhälle behöver inte börja med en allsmäktig Storebror. Det kan börja med att människor vänjer sig vid att ständigt kunna identifieras, kartläggas och granskas.

Varningen är inte en jämförelse – den är ett verktyg

Att hänvisa till Orwell får inte bli ett sätt att överdriva. Om allt kallas 1984 förlorar jämförelsen sitt värde. Därför skiljer PLM mellan det som faktiskt har en modern motsvarighet och det som ännu inte finns.

I Orwellkollen går vi igenom tio centrala drag i romanens kontrollsamhälle. Tre har i dag en konkret motsvarighet i Sverige eller EU, oftast i betydligt mer begränsad form. Sju har det inte.

Poängen är inte att ropa att dystopin redan är här. Poängen är att upptäcka riktningen medan den fortfarande går att ändra.

Läs Orwellkollen och se vad som redan finns – och vad som fortfarande bara är fiktion.